Invandrarkritiska grupper?

Både Finland och Sverige har drabbats av dessa trupper. En kvinna med slöja knuffas ner med glåpord och hot, berättar ett vittne i en video. Vågar hon lämna hemmet idag? Killar med utländsk utseende får slag i ansiktet, oavsett om de är civilpoliser eller turister eller vem som helst som råkar vara på deras väg. Baseballträn. Tacka vet jag vapenlagarna och en del kontroll av dem. Nu var det tur, att även byggjobbare på väg till jobbet vet, att de kan få böter för en kniv, som sticker fram i fickan.

Jag har frågats, om jag är finsk rom någon gång. Tyckte tidigare , att det var bara roligt. Inte längre. Och varför skulle det göra någon skillnad! Där stod det en grupp romer med en ring poliser omkring sig sig som skydd för sina liv i vår stad. En del sover under bar himmel, och det är ingen som ser, vad som händer med dem.

Är det nödvändigt att plocka fram historieboken för grundskolan och repetera vad som var nästa steg på 1930-talet? Hängde lagstiftningen med? Deportationer har börjat redan lite smått.  Är inte min och din gräns för främlingsfientlighet, olaglig våld och anledning till aktiv motreaktion utan våld nåtts för länge sedan.?

Invandrarkritiska grupper pratas det om i media i samband med dessa händelser.Som  handlar faktiskt om främlingsfientlighet, lynchmobbning, våld och fascism.  Vad är det för aktiviteter som får plats i den definitionen, kritik är ju tillåtet i en demokrati? Återigen har medierna skäl att rannsaka sig. Ehsan Fadakar sammanfattar i en krönika Aftonbladet  om journalismen:

"Det är oerhört viktigt att medier granskar medier. Men även mediegranskningar ska hålla en journalistisk höjd. Man kan säga att en del av poängen är just det. Detta blir dubbelt så viktigt när granskningen i fråga handlar om att journalister inte gjort ett korrekt jobb. Hela yrkeskåren måste ut ur depressionen och börja på allvar visa skillnaden mellan seriös och oseriös journalistik. Enda sättet att möta den misstro som finns är att göra jobbet, göra det bra och göra det igen och igen. Detta gäller mig, mina kollegor och det gäller även Sakine Madon."

 Ehsan Fadakar på Twitter

Vila i frid, Robin.

Vila ifrid Robin . Våld ska aldrig accepteras. Ännu mindre att släcka ett liv på ett barn.
Din mamma var en liten tös, när hennes mamma förlorade kampen mot cancer. Hon har gett och ger sina barn det hon själv inte kunde få, alltid. Det känns så förfärligt orättvist att hon nu drabbats av det värsta.

Kämpa på, Alejandro. Du är ung och stark. De goda krafterna behöver dig för att göra våra förorter tryggare för din lillsyrra och allas våra barn.

Familjen är i shock och bottenlös förtvivlan. De har drabbats av det värsta. De har förlorat ett barn. De behöver inte elaka ord och lösa antaganden i kommentarsfälten. Som utvecklas till hela osanna historier, en del med fullständiga namnuppgifter. De behöver respekt i sin sorg och all stöd en medmänniska kan ge.

Jag skrev det här mot påståenden och spekulationer, att barnen har inte vuxit upp hos sin mamma, att hon lämnat dem vind för våg. Rena sagor. När mamma inte varit fysiskt närvarande, som nu, när hon åkte på bröllopsresa, har morföräldrarna och andra vuxna i familjen varit det. Hur ofta åker folk på bröllopsresa! Mammor brukar inte gå ut med sina tonårsbarn mitt i ljusa dagen och hålla dem i handen för att fånga eventuella skott riktas mot deras huvuden.

Tillägg 20160330

Arne Johansson skriver om hur folk i Järva och Alby reser sig mot våld och passivitet. 

Hela artikeln:

http://offensiv.socialisterna.org/sv/1186/kampanj/12214/

"Men ur den chock som har skakat de berörda förorterna föds en vrede över den politiska passiviteten inför dessa djupa sociala revor som allt oftare kulminerar i dödligt våld i ett Stockholm och ett Sverige som bara fortsätter att slitas isär. 

Om detta kan leda vidare till en stark och samlad rörelse för krav på att segregationen nu ska brytas har inte 20-årige Aiman och 15-årige Robin offrat sina liv helt förgäves. Att möjligheten finns visades av de uppåt 1 500 ungdomar, föräldrar, kompisar och nattvandrare från flera av Stockholms förorter som på initiativ av Aimans familj samlades på Sergels torg lördagen den 20 januari till manifestationen ”Släng ditt vapen, skapa kärlek”.   

– Vi är här för att visa att det finns ett motstånd mot våldet. Vi vill visa andra ungdomar att vi inte är ensamma. Här finns flera unga från flera olika förorter som går ihop och säger att det räcker nu, sade kompisarna Jennifer Guijo Da Silva och Gulda Qasa Torres, som båda hyllade sin dödade vän Aiman som en förebild i ansträngningarna att förbättra sitt område.

”Var är satsningarna nu?”, skriver Melody Farshin i en upprörd krönika i reklamtidningarna Vi i Kista, Rinkeby och Tensta. ”Korta notiser som ploppat upp veckovis om minderåriga pojkar som inte längre finns bland oss. Dagen efter har Sverige gått vidare. När offret var en brinnande bil blev det en världsnyhet, vad orsakar tystnaden nu? Det finns ingen ursäkt som berättigar denna passivitet. Är detta accepterat som en förortskultur kanske, ska vi skylla oss själva? Hela mitt liv har spenderats i samma område, normaliserat våld tillhör inte vår vardag.”