20 oktober 2014

En utländsk ubåt i Stockholms skärgård är ingen nyhet




Har dagens situation några likheter med 80-talet och kalla kriget? Har det varit föränringar i Sveriges utrikespolitik, som har retat upp världens makthavare? Ska  Sveriges roll i det stora spelet justeras på något sätt?



 Det finska Hufvudstadsbladet  skrev för ett par dagar sedan:
De nordiska medierna har väldigt stort uppmärksammat  händelserna i Stockholms skärgård.
Också de stora internationella nyhetsbyråerna AFP och Reuters har skrivit om insatsen.Den icke namngivne analytikern säger till TT att stor uppmärksamhet i internationella medier gör att händelsen i Stockholms skärgård också får bredare säkerhetspolitisk betydelse.
- Om det får avtryck i större internationell press, då spelar det här ganska stor roll för stämningsläget i världen - oavsett vad det sedan visar sig handla om.

Tusentals observationer har gjorts Främmande undervattensverksamhet i Stockholms skärgård har pågått länge. Från och med oktober 1980 , när marinen tyckte sig ha sett en ubåt, har media skrivit om detta.Största rubrikerna gav Gåsefjärden oktober 1981 och Hårsfjärden hösten 1982. Än idag är meningarna delade om händelserna i Hårsfjärden.

Bland annat :

  • -Det fanns inga ubåtar i i Hårsfjärden.
  • En rysk ubåt lyckades smita eller medvetet släpptes ut
  • En Nato-ubåt lyckades smita eller medvetet släpptes ut
  • Både sovjetiska och amerikanska ubåtar – i olika storlekar och kanske byggda i olika länder – körde in och ut i den svenska skärgården

Anledning:

  • PSYP, psykologiska operationer med syfte att skrämma Sverige till ett närmande till väst/ låta bli att samarbeta med väst
  • stormakterna bevakade varandras aktiviteter i Östersjön under kalla kriget
  • avledningsmanover för att kunna genomföra en annan operation
  • varna Palme-regeringen att inte upphöja "neutraliteten" till en ideologi riktad västerut

Tre statliga offentliga utredningar ger den officiella bilden. Om man strävar efter objektivitet, är valet av personer till den första lite märkligt.


Ubåtsskyddskomissionen: SOU 1983:13 "Att möta ubåtshotet

Den 21 oktober 1982 beslutade chefen för försvarsdepartementet att en kommission skulle tillkallas. Ordförande i kommissionen

var försvarsministern Sven Andersson. Ledamöter var fyra riksdagsmän: Carl Bildt från moderaterna, Lars Eliasson, centerpartiet, samt socialdemokraternas Maj-Lis Lööw och Olle Svensson. Experter var Sven Hellman, Försvarsdepartementet, och chefen för Försvarsstaben viceamiralen Bror Stefenson. ( samme Stefenson som gav eldförbud i Hårsfjärden.) Till kommissionens sekreterare utsågs departementssekreteraren Michael Sahlin, Utrikesdepartementet. Ubåtsskyddskommissionen avlämnade sitt betänkande den 26 april 1983 Kommissionen pekade ut Sovjetunionen.

Regeringen accepterarerade trots utrikesminister Lennart Bodström och justitieminister Ove Rainer, ifrågasatte betänkandet p.g.a. brist på bevis.

Noterad:Sveriges försvarsminister avgick kort efter Hårsfjärden medan Stefenson satt kvar.

Det allmänna opinionen beror ju helt på vems åsikter media väljer att förmedla till allmänheten.

Mainstream har hela tiden valt den Nato-vänliga rysskräcken som utgångspunkt. För objektivitetens skull borde även fakta och perspektiv, som inte passar in i den mallen vara med i diskussionen. Här ett utdrag ur och länkar till en författare, en arkivfreak och en historiker, som avviker från mainstream.




Ubåtsskyddskommissionen SOU1995:135  ”Ubåtsfrågan 1981–1994”

Utredningen 1995  ansåg att det inte var möjligt att fastställa nationaliteten. En ny utredning menade att utpekandet av Sovjetunionen 1983 hade betraktats som en politisk nödvändighet oberoende av beslutsunderlaget. Detsamma gällde regeringens beslut att ansluta sig till 1982 års kommissions slutsatser.

 Författaren  Dan Josefsson

Under de senaste nästan 20 åren har Sverige deltagit i ett krig. Ubåtar och miniubåtar har översvämmat våra vatten, och tidningarna har skrivit spaltmeter om ondskan under ytan, och vår svenska militärs heroiska försök att tvinga upp dem i ljuset.I kvällspressen har vittnena trätt fram och berättat om sina ubåtsiakttagelser. Det handlar om över 6 000 observationer, och i vissa fall var vittnena så nära att de nästan kunde röra vid de fientliga ubåtarna. Det tycktes finnas ubåtar i minsta vattendrag, ja till och med utanför kungliga slottet i Stockholm. Sverige har kort sagt i nästan 20 år varit offer för en formlig invasion av ryska ubåtar.Eller också inte.För faktum är att det under hela den femtonåriga ubåtspaniken har funnits dem som allvarligt tvivlat.Några av dem organiserade sig till slut i vad som fick namnet ”Medborgargruppen i ubåtsfrågan”. Under våren 1999 gav denna grupp ut en bok, och i den kan man läsa en häpnadsväckande historia om hur vi allihop i 20 år blivit grundlurade av militären.I maj 2008 avslöjas det att ett ljud som spelades in under den vilda ubåtsjakten 1982 och som trotts bevisa att ubåtskränkningarna var verkliga, sannolikt kom från en båt som tidningen Dagens Nyheter hyrt för att bevaka ubåtsjakten ifrån. DN berättar själv om detta och låter oss dessutom lyssna på det länge hemligstämplade ljudet från icke-ubåten.Eftersom ubåtsfrågan åter är aktuell passar jag på att återpublicera den tragikomisk historen om hur Sveriges i nästan 20 år krigade mot ryska ubåtar som inte fanns. Artikeln publicerades ursprungligen i ETC 1999. Ubåtsfrågan - en svensk skandal att skratta och gråta åt.- Eller: Hur kunde vi bli så lurade 
Låt oss börja från början. Starten för det som skulle bli 15 år av resultatlös ubåtsjakt skedde i vattnet utanför Utö i Stockholms södra skärgård för nästan tjugo år sedan, i oktober 1980. Marinen tyckte sig då upptäcka något som skulle kunna vara en främmande ubåt. Sjunkbomber sattes in, men ubåten vägrade komma upp.Expressen beskrev målande hur sjunkbomb efter sjunkbomb fått vattnet utanför Stockholm att vibrera och att en ubåt aldrig någonsin tidigare så fräckt och kallblodigt bitit sig kvar på svenska vatten. Någon ubåt kom aldrig upp. Långt senare avslöjades det att marinen för säkerhets skull anlitat det privata företaget Undervattensfoto AB i Sollentuna för att filma bottnen där sjunkbomberna fallit. Filmen avslöjade att marinen bombat ett gammalt fartygsvrak och en hög med sten. Filmerna hemligstämplades, och det blev åter lugn och ro i de svenska vattnen.
Lugnet varade fram till den 27 oktober 1981Då gick den ryska ubåten U-137, eller S363 som den egentligen hette, på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona.Svenska och utländska journalister vallfärdade till platsen, och rapporteringen var självklar: en rysk spionubåt hade avslöjat sig själv genom att gå på grund. Från och med nu skulle ryssarna aldrig kunna förneka att de spionerat i svenska vatten. Den dåvarande utrikesministern Ola Ullsten uttalade sig och sa att U-137:s grundstötning bevisade att militären hela tiden haft rätt vid Utö-incidenten. De hemliga bilderna på vraket och stenhögen kände han då inte till.Besättningsmännen på U-137 hävdade visserligen att de bara råkat navigera fel, och att de på grund av dålig sikt inte upptäckt att de hamnat långt in i en fjärd på svenskt territorium. Det starkaste argumentet var nog att ubåten dundrat fram i åtta knops hastighet och att den hade en alldeles för stor vändradie i förhållande till bredden på Gåsefjärden. U-137 var helt enkelt dömd att förr eller senare gå på grund. Varför skulle någon ubåtsbesättning medvetet sätta sig i en så hopplös situation                                                                                            - - - - - -      

Ubåtsjakten i Hårsfjärden hösten 1982 är den största ansträngning svenska marinen någonsin gjort för att tvinga upp en ubåt till ytan. Under en månad släpptes enorma mängder sjunkbomber, samtidigt som arméns pressavdelningar också arbetade för högtryck. Hundratals journalister från hela världen fanns på plats vid strandkanten för att med egna ögon se ryssarnas nederlag. En enorm förväntan piskades upp.
                    - - - - - - 

Marinen deklarerade att den lyckats stänga in en ubåt genom att spärra av Hårsfjärden. Det var därmed bara en tidsfråga innan den skulle tvingas upp till ytan.Efter fyra veckors jakt i den avspärrade Hårsfjärden gav marinen upp. Det syntes aldrig någon miniubåt, och de ditresta journalisterna fick fälla ihop sina tältsängar och åka hem. Efter det nederlaget lyckades marinen aldrig mer locka några större skaror journalister till Sveriges ubåtsjakter.

                                                                                         - - - - - - 

Under hela ubåtsjakten har militären flitigt hemligstämplat sitt utredningsmaterial, och sedan hänvisat till sekretessen när kritiker kommit och krävt konkreta bevis.Medborgargruppens uppfattning är att militären snarare hemligstämplar för att slippa det pinsamma avslöjandet att de faktiskt inte har mycket att komma med.– De som hemligstämplar det här inser att informationerna inte tål en granskning från annan part, säger Gösta Wibom. Det är ett sätt att dölja misstag, fel och lögner. De har inte ett jäkla dugg.

  http://josefsson.net/artikelarkiv/111-ubatsfragan990701.html                         

 Anders Jallai

 Kustjägare och Viggenpilot i det svenska försvaret på 1980-talet  också dykare, arkivforskare och nu även författare. Till vardags arbetar han deltid som flygkapten på Boeing 737. På frågan varför han i det närmaste maniskt gräver i det här ämnet svarar han: “För att jag kan och för att jag vill berätta! Svenska folket har rätt att få reda på det här även om det kostar mig personligt obehag. Vem ska annars göra det?

 Anders Jallai anser nog att hemligstämplandet av ett flertal dokument om ubåtsjakten skedde inte enbart för att högt uppsatta personer ville dölja sina misstag.

 Professor  Ola Tunander som forskar i säkerhetspolitik på Peace and Research Institute i Oslo, och har skrivit flera böcker och skrifter  om ubåtskränkningarna på 1980-talet, menar att ubåtskränkningarna som även fortsatte efter Sovjetunionens fall, delvis var så kallade PSYOP, psykologiska operationer med syfte att skrämma Sverige till ett närmande till väst. Ubåtskränkningarna började i större skala i juni 1982. Kanske när man misstänkte att Palme var på väg till statsministerposten igen. Han vann valet tre månader senare.Analys: Vad tror vi om det här? Ja, går det att tro något annat, av en intelligent varelse, än att eldförbudet under fem timmar den 13 oktober 1982, berodde på att en ubåt medvetet släpptes ut från Hårsfjärden? Amiral Bror Stefenson som var Kungens adjutant åren 1990-97 och ordförande i Kungliga Örlogsmannasällskapet 1987-92 är sannolikt ingen sovjetisk agent. Då återstår teorin att regeringen Palme som då precis tillträtt, gett Stefenson en personlig order om att avtrappa ubåtsjakten och släppa ut eventuella kvarvarande, instängda ubåtar. Svagheten i den teorin är att Bror Stefenson fortfarande idag hävdar, dels att det inte fanns någon skadad ubåt i Hårsfjärden, dels att ingen ubåt medvetet släpptes ut. Skulle han fortfarande göra det efter 30 år, tycker du, om det varit en sovjetisk ubåt?

En italiensk PSYOP med CIA-innehåll
 --Jan 25th, 2013 by Anders Jallai:
I förra inlägget berättade jag om vilken ubåt som jag tror var den mindre, 10-meters ubåt med inom marinen, smeknamnet ”Valryggen” som kränkte våra skärgårdar på 1980-talet. Idag ska jag berätta om vilken jag tror är den större 30-meters ubåten. Carl Bildt höll ett föredrag på Krigsvetenskapsakademien 1991 om Hårsfjärdenincidenten. Han nämnde främst två ubåtstyper som kränkte våra vatten. Den ena var en 25-30 meters ubåt som kunde ta två mindre ubåtar i 10 meters-klassen och Carl Bildt berättade att han hade underrättelseinformation om att det var sovjetiska ubåtar. Det var lätt att hålla med då. Bildt är kunnig och har goda kontakter med våra underrättelsetjänster. Dessutom visste vi ju alla att det var Warszawapaktsubåtar som kränkte oss, speciellt efter U137:s grundstötning utanför Karlskrona hösten 1981. Jag trodde honom då. Mina vänner inom Försvaret trodde absolut på honom. Idag tror jag att Carl Bildt hade fel. http://www.jallai.se/2013/01/en-italiensk-psyop-med-cia-innehall/


Lennart Berntson

 är universitetslektor i historia vid Roskilde universitet.

En kommentar   till ett av Jallais inlägg ger en för mig trovärdig förklaring till det hela: 

Ett land som inte behärskar sitt eget territorialhav (också under ytan) bjuder i realiteten in andra stater att kontrollera det. Var det inte precis detta vi bevittnade under framför allt 1980-talet? Nämligen att sovjetiska och amerikanska ubåtar – i olika storlekar och kanske byggda i olika länder – körde in och ut i den svenska skärgården, inte för att kolla den svenska marina beredskapen utan för att bevaka varandras handlande. Båda sidor visste ju att Sverige i ett skymningsläge inte skulle kunna förhindra någon av stormakterna att utplacera kärnvapensbestyckade ubåtar i skydd av den svenska kusten. Den suveränitet Sverige inte kunde eller ville utöva skapade ett tomrum som andra kände sig tvingade att fylla.  Samarbetet med Nato var - och är - i min ögon helt motiverat. Sovjetunionen/Ryssland var - och är - Sverige/Finlands historiska huvudfiende. Också dubbelspelet var till viss del okey.

Problemet uppstod främst under 1970-talet när socialdemokratin/Palme upphöjde "neutraliteten" till en ideologi riktad västerut, dvs mot Nato/USA. Det är nu det börjar skava inne i "statsapparaten" - jfr de nästan avbrutna relationerna till USA. Jag tror inte ett ögonblick att Palme var Sovjetagent - om man härmed menar en som är betald av eller står i ideologisk sold hos fienden. Men med Reagan makttillträde, militära upprustning och anti-kommunistiska retorik såg han ett större hot än i Bresjnevs expansiva kommunism. Det var han inte ensam om. Samma uppfattning hade hela den nordiska socialdemokratin och delar av den västtyska. De hade alla fel, grundläggande fel. Men inte desto mindre spelade Palmes "fredspolitik" Sovjetunionen i händerna - avsiktligt eller oavsiktligt. Allt detta skedde i ett läge när det kalla kriget gick in i ett av sina mest akuta skeden (1980-talet) och när "Natos norra flank" fick en strategisk betydelse som det aldrig hade haft tidigare. Det är i detta perspektiv man ska se ubåtstrafiken i de svenska farvattnen. Vi hade i vår naivitet i stort sett avvecklat våra resurser att jaga främmande ubåtar. I ett sådant läge gav vi inte bara fritt spelrum för vår fiende i öst, vi tvingade också våra vänner i väst att påta sig patrulleringen av vår skärgård. Om det i detta läge var så att statsministern i vårt land hade bestämt sig för att våra vänner i väst inte längre fick tillgång till våra farvatten? Om han och hans krets bestämt sig för en politik som de facto försvagade det demokrtiska västblockets strategiska position i nordöstra Europa? Jallai har övertygat mig om att den svenske statsministern låg riktigt risigt till, i amerikanska/Nato ögon, från den dag han övertog makten hösten 1982

  

kommentar av Thomas

Hårsfjärden 1982 – ett landsförräderi?by Anders Jallai.

Feb 15th, 2013 






Länkar:
  • De döljer sanningen om ubåtsjakten
Lars Hansson ställer sig också frågande till amiral Bror Stefensons förklaring till vad som hände under den så kallade Hårsfjärdenincidenten.
http://www.expressen.se/debatt/de-doljer-sanningen-om-ubatsjakten/

  • Överlägsna ubåtar Lars-Kristian Bergh 20141029
"Under ubåtsjakten år 1982 i Hårsfjärden några mil söder om Stockholm släppte försvaret medvetet ut en ubåt."
http://www.bergsblogg.se/2014/10/29/overlagsna-ubatar/


  • U-båtskränkningarna i nytt ljus? Mathias Mossberg 

I boken ”I mörka vatten” (Leopards förlag 2009) behandlas ånyo ubåtskränkningarna på 80-talet. Författaren ambassadör Mathias Mossberg deltog som huvudsekreterare i Ubåtsutredningen 2001 och tillhör därmed det inre skikt av ämbetsmän som fått tillgång till hemligstämplat material om kränkningarna.
Mossberg beskriver märkliga företeelser som att dokumentation av viktiga observationer av kränkningarna och militärens loggböcker om insatserna försvunnit ur arkiven. Sammantaget ger det en bild som i mycket styrker Mossbergs tes att det rört sig om en av militären iscensatt konspiration.

  
  •     Erik Johansson:
Wolfgang Hansson nationsbestämmer ubåtar
Published on 7 May 2015
Wolfgang Hansson talar om för oss vad Putin vill och tänker i sin artikel. När jag frågar vilka källor han har för sina påståenden får jag veta att det inte är en riktig fråga. Hansson vet i alla fall att de ubåtar som kränker svenska vatten är ryska och att Putin vill skrämma oss alla till att inte gå med i NATO.
Det skriver i dag överste LARS HANSSON. Han anser att kommendören av första graden Emil Svenssons inlägg i den pågående ubåtsdebatten är osakligt.
        "För varje "klargörande" inlägg från de inblandade höga sjöofficerarna ställer jag mig allt mera frågande till vad det var som egentligen pågick - och alltjämt pågår."




        https://www.youtube.com/watch?v=fIt2OYI6Qeg







        • Finlands förre president Mauno Koivisto:


        Ubåtshysterin orsakade mig plåga

        Andropov bad mig förmedla beskedet till svenskarna att Sovjetunionen bad dem sänka varje ubåt de kunde upptäcka i de egna vattnen. När jag ett par månader ­senare berättade detta för Palme i samband med världsmästerskapstävlingarna i fri­idrott i Helsingfors såg han vresig ut och sade ingenting.

        Senare berättade bland andra Förenta ­staternas försvarsminister Caspar Weinberger att brittiska och amerikanska ubåtar gjorde rekognosceringsturer in på svenskt territorialvatten. Avsikten var att kontrollera den svenska flottans beredskap. De svenska myndigheterna var medvetna om detta.

        http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ubatshysterin-orsakade-mig-plaga_1656487.svd


        17 oktober 2014

        De kämpar för att stoppa ebola att utvecklas till en pandemi

        WHO i augusti

        I början av augusti utlyste WHO ett internationellt nödläge, efter två dagars krismöte i Genève. 

         Det är tredje gången på tio år som ett nödläge har utlysts.

        Men den konkreta hjälpen uteblev. Bart Janssens som är ansvarig för Läkare utan gränsers fältinsatser kommenterade i sin tur WHO:s ställningstagande i ett pressmeddelande: »Att klassa ebolautbrottet som ett internationellt nödläge innebär att WHO tar epidemin på stort allvar, men ord kommer inta att rädda liv«
        Efter mötet i Geneve, på drygt två månader, har antalet fall gått från 1440 till över 8000 fall i de 3 drabbade länderna.


        Sverige i oktober

        Kirurgen och katastrofmedicinexperten Johan von Schreeb konstaterade på ett seminarium i början av oktober::
        " Ett orimligt stort ansvar har lagts på Läkare utan gränser. 
        – De var de enda som gav sig i väg spontant. Jag känner en viss sorg och upprördhet över att världen delegerar ebolabekämpning till en frivilligorganisation."
        Förutom vård,  har  Läkare utan gränser  fått bygga ett stort krematorium, vägar och bättrat på logistiken på flygplatsen i Liberia.
        Den första makthavaren i Europa som insåg allvaret och började aktivt kontakta andra statscefer för samarbete för att stoppa ebola, var Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Men för att få fart på de konkreta insatserna mot ebola krävdes att Obama  vaknar till och har börjat agera.

        Nu är det bråttom 

        Det krävs massiva insatser och det måste ske snabbt.

        Två filmer och några minuter tid sammanfattar läget:

        1I det här klippet visar Hans Rosling, professor i internationell hälsa, på ett enkelt och tydligt sätt hur snabbt ebola sprids och varför det är så viktigt att stoppa epidemin nu:







        2. I den här  filmen kan vi se att sjuka nekas vård på grund av överbeläggningar. De får vända sig tillbaka, och därigenom för smittan vidare. Det finns inte heller kunskap oh resurser att ta hand om de döda på rätt sätt. 

        These heroes need help and much more resources immediately!







        As President Barack Obama announced that he would be sending American military personnel to West Africa to help combat the epidemic, VICE News traveled to Monrovia to spend time with those on the front lines of the outbreak.


        "We are doing ative-case finding. That is, we  are trying to locate all of the sick people.
        . People are taken off the holding centers.  From the  holding centers after screening they are  taken to  the  ETU, the Emercency  of Treatment Unit. But for now,  all of  the Emercency Treatment Units, all of  the holding centers are filled. So what we are doing  is strugglering  to ensure  that we engage them at home. We engage sick the people at home.

         The team focuses  on contact trees, which locate sick people, and tries to find out who came in contact with them and may also  been  infected so that they'll be monitored as well.

        So that as soon as we get the available space there  so  we can take the ambulance and get her out quickly.

         So the next thing we are going to do now  is to tell one person how to take care of her.And how they are going to go What are all the preventive steps that you need  take so that you  not have the problem, too."


        -- Are you scared? I mean people around you are really sick people?
        -- For me,  I'm not afraid. Because I'm working for my country and working for my people to save lives, at least so that  other people lives can be saved. We are working on daily basis to take the sick people from the various communities, so that other people don't can get infected. I can tell you, sometimes, the sorrow can be in me. Whenever I´m seeing my citizens dying on a daily basis.
        People are getting sick. They are dying, my brother. Almost every day.


















        Medical director, Doctor Muhammed Sankoh
        Redemtion hospital

        How to manage. How to be able to contain the disease whereein there is dead everywhere
        It is beyond our capacity..


        Att läsa

        Vad kan Sverige göra för att stoppa ebolaepidemin?Seminariet om global hälsa som Svenska Läkaresällskapet arrangerade i samarbete med Läkare Utan Gränser den 1 oktober drog fullt hus. 

        »Jag känner mig väldigt motiverad«
        För Anders Björkman var beslutet enkelt. I morgon, fredag, åker han till Liberia med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Till vardags är han professor i infektionssjukdomar vid Karolinska institutet.



        Ebola: WHO lists 15 priority countries

        WHO says it is focusing on 15 African countries to stop spread of disease, as EU reviews its screening policies.