20 maj 2015

Krisen i Socialdemokraterna








Vi kan bara konstatera, att det här partiet finns inte längre.

Olof Palme i partiledaredebatten vid 1982 års val:

"...Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyret.
-Och med tillförsikt, för nu vet människor vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret.-Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna har fått erfarenhet av vad den betyder.-Visst är jag demokratisk socialist; som Brantling när han genomförde rösträtten; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. Det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan"

Gamla väljare har svårt lita på ett parti, som har gått ifrån sin position på den politiska kartan och sin ideologi. Har hört om äldre människor, som har aktivt jobbat för partiet i hela sitt liv. Som nu blivit så besvikna, att de har avstått från att rösta överhuvudtaget.

 står inte längre upp för dem som har det svårast i samhället. T.ex när man talar  om höjda skatter så talar man inte om rättvisa progressiva skatter utan indirekta skatter. Precis som Anders Borg gjorde.


 Då återstår bara Vänsterpartiet för de röda väljare. Partiet har inte kompromissat utan varit trogen sina principer. Det har lönat sig. Även om analyser av de senaste Sifomätningar tar inte upp av någon anledning, har Vänsterpartiet ökar mest efter SD.

Vänsterpartiet har en önskeposition för närvarande.Ulf Bjereld uttrycker det så här:

" Jonas Sjöstedt kan sitta bekvämt på två stolar samtidigt. Som ledare för ett oppositionsparti slipper han ta ansvar för regeringen politik, samtidigt som han genom Decemberöverenskommelsen ges inflytande över just regeringspolitiken. Makt utan ansvar, och det utan att han ens bett om det och i en riksdag där högerpartier har majoritet. Jonas Sjöstedt nyper sig nog i armen då och då, för att kolla att han inte drömmer."
http://ulfbjereld.blogspot.se/2015/05/infor-kvallens-partiledardebatt-i-svt.html




 Krisen i Socialdemokraterna är inte bara i Sverige, utan praktiskt taget hela Europa går back. Karl Grauers skriver i ETC:
"I land efter land backar partierna. Presidenten François Hollandes socialistparti gjorde ett bedrövligt lokalval i Frankrike i våras och partiet är långt från François Mitterrands glansdagar på 80-talet. Tyska SPD ingår visserligen i koalitionsregering med konservativa CDU men har inte haft förbundskanslerposten sedan 2005 då Angela Merkel tillträdde. Valet i Finland i april resulterade i ny regering utan Socialdemokraterna, och under senaste decenniet har S-hegemonin i Norge och Sverige definitivt brutits."
Den senaste  chocken  var Labours  sämsta resultat på nästan 30 år. Labour , liksom socialdemokraterna i Finland har förts mot mitten, och därmed vunnit medelklassväljare. Men på sikt förlorat desto mer arbetarklassväljare.
Sammanfattningsvis kan sägas, att antingen får socialdemokraterna stå för sin ideologi och arbetarrörelsen eller bli betraktad som ett hjälparti för högerpolitiken och förlora sitt egenvärde och sin självständiga ställning för gott.







Se också :

Dagens Arena 
Per Wirten:I arbetslinjens skugga
Arbetslinjen har trängt undan frågor om hur pengar, fritid och arbete kan fördelas mer rättvist. Det är dags att återvända till dem.




Pär Nuder har gjort samma resa som många andra höga socialdemokrater under senare år. Med varje ny resenär sker resan allt mer obehindrat och alltmer befriat från skamkänslor. Den ena toppsossens tvärsprång över till att uppbära lön för att företräda kapitalets intressen gör samma steg mer naturligt och ångetsbefriat för nästa toppsosse. moraliska och politiska barriärerna är nu helt nedrivna. 


Jag vet knappt någonting om Thommy Berggren, men han beskriverfint i ord vad många av oss har funderat.





Berggren: -- Jag menar, att om man är Socialdemokrat... . Politiskt engagerad i någonting. Som jag såg på min far, så var det ju en sak som man förde med sig precis som jag är en konstnär. Det är ju en sak jag för med mig hela mitt liv. jag kommer ju dö med vissa idéer om att det ska man inte göra helst och det skulle man göra och där skulle man kunna förbättra.
Hedenmo: -- Och dom du namngav här, vad är problemet menar du?Berggren: -- Dom går ju över till näringslivet. Dom står ju med portföljerna. Jag såg Östros stå och stamma om att bankerna ska inte röras och, vad heter det, bonusarna ska vara kvar. Jag säger att dom som tar itu med den ekonomiska demokratin inför valet, kommer att vinna valet...